Både boktrycks- och djuptrycksmaskiner kan trycka non-woven tyger, men det mesta av den faktiska produktionen slutförs med sidentrycksprocess. Det finns tre tryckmetoder för non-woven tyger:
1. Vattenstämpel: det heter eftersom det använder vattenbaserat elastiskt lim som tryckmedium. Det är vanligt vid textiltryck, även känt som tryckning. Vid utskrift blandas färgpastan med vattenbaserat elastiskt lim. Inget kemiskt lösningsmedel används för att utveckla tryckplåten, och den kan tvättas direkt med vatten. Den kännetecknas av god färgkraft, stark täckning och beständighet, vattenbeständighet och i princip ingen lukt.
2. Dyptryck: de färdiga produkterna som bearbetas med denna metod kallas vanligtvis peritoneala nonwoven-påsar. Denna process är uppdelad i två steg, dvs den traditionella djuptrycksmaskinen används för att skriva ut texten på filmen, och sedan lamineras filmen med mönstret på fiberduken genom filmbeläggningsprocessen. Denna process används vanligtvis för färgmönstertryckta påsar med stora ytor. Den kännetecknas av fintryck, maskinproduktion under hela processen och kort produktionscykel. Produkten har utmärkta vattentäta prestanda, och hållbarheten hos den färdiga produkten är också bättre än för icke-vävda påsar som tillverkats av andra bearbetade. Filmen har två typer av ljusa och matta, och den matta har en frostande effekt! Nackdelen är att det strider mot miljöskyddskonceptet, eftersom filmen är svår att degradera.
3. Termotransfertryck: termotransfertryck tillhör specialtryck i tryckning! Metoden kräver ett mellanmedium, det vill säga texten skrivs ut på termotransferfilmen eller termotransferpapperet, och sedan överförs mönstret till icke- väv tyget genom att värma överföringsutrustningen. Det medium som vanligtvis används vid textiltryck är termisk överföringsfilm. Dess fördelar är: fintryck, rika lager och jämförbara foton. Lämplig för utskrift av färgbilder med små ytor. Nackdelarna är höga priser och höga utskriftskostnader .










